Dmytro och Victoria’s berättelse

”Vi hade ett bra liv här före invasionen”, berättar Dmytro. Det fanns butiker, vacker natur, dagis och skola. ”Vår gemenskap klarade sig själv”, tillade han. De flesta som bor i lägenheterna är unga som flyttade hit för att bilda familj. Det bodde 200 familjer här före invasionen.

Victoria berättar ”vi var tidigt medvetna om att kriget skulle komma till oss också”. Den närliggande staden drabbades av  riktigt hårda strider. ”Vi kunde höra vapnen och se helikoptrarna”, tillade hon. Några familjer lämnade genast men andra stannade kvar i hopp om att det skulle gå över fort.

En beskjutning från stridsvagnar träffade hyreshuset den 12 mars. Folk bodde fortfarande kvar men de lämnade relativt fort då deras gas tog slut. ”Vi hade ingen möjlighet att laga mat”, berättar Victoria. Den 25 mars träffades lägenheterna igen av missiler när den ryska militären drog sig tillbaka. Tack och lov hade alla hyresgäster lämnat då. Dmytro berättar ”vi vet vilket vapen de använde eftersom vi hittade oexploderad ammunition då vi kom tillbaka”.

Efter att ha sett skadorna på video och så fort den ukrainska militären tillät det, började människor att återvända den 7 april. De första fem dagarna studerade de skadornas omfattning och sedan återvände de till Kiev för att göra upp en plan för reparation och återflytt. Dmytro berättar ”genom våra egna ansträngningar lyckades vi reparera vatten-, el- och avloppssystemet. Därefter fortsatte vi i början av maj med att att reparera taket”.

Vid den tidpunkten fick de kontakt med ReliefAid – ShelterBox’ partner i Ukraina – som kunde leverera 15 st skyddspaket till dem. Paketen innehöll materiel som presenningar, lampor, rep, hammare, spadar, yxor och spikar. ”Verktygen hjälpte oss att rensa bort skräp från taket och de förstörda lägenheterna. Vi konstruerade ett transportsystem med hjälp av repen vilket innebar att vi inte behövde bära ner skräpet för hand ner till marken, berättar Dmytro. De kunde också reparera grundläggande strukturer, fönster i lägenheterna, och börja reparera taket.

”ShelterBox och ReliedAid är de enda organisationerna som har hjälpt vårt samhälle. Utan detta stöd hade vi varit tvugna att skrapa fram mer pengar  vilket skulle ha varit  enormt påfrestande och tagit tid, särskilt nu då många människor står utan arbete på grund av kriget”, berättar Victoria.

”Nästa steg för oss är att återansluta gasförsörjningen till våra hem”, sa Dmytro. ”Vi har grundisolerat vårt tak men måste skapa en bättre och mer permanent lösning”. Hyresgästerna letar efter sponsorer för att kunna samla in de pengar som behövs. De är oroliga för att några av lägenheterna kanske inte kommer att ha en tillräcklig isolering i vinter.

Cirka 80 procent av fönstren krossades i flerfamiljshuset och de flesta är fortfarande trasiga. Några har kunnat täcka sina fönster med silvertejp, andra med trä. ”Vi gör allt vi kan för att hjälpa varandra för att se till att fönstren kan repareras innan vintern men vi är osäkra på om vi lyckas med detta”, berättar Victoria.

Människorna här försöker tillsammans lösa alla problem de möter. ”Vårt gemenskap blir som en riktigt stor familj”, berättar Dmytro. ”Det som görs gör vi själva. Inte ens byggarna som i närheten bygger nya lägenheter hjälper oss.

Omkring en tredjedel av familjerna har flyttat tillbaka. De andra kommer och går från Kiev eller befinner sig i andra delar av landet. Endast ett fåtal har bestämt sig för att åka utomlands. De flesta av familjerna planerar att komma tillbaka permanent. ”De människor som inte har återvänt än försöker också hjälpa till att finansiera reparationen av byggnaden”, berättar Dmytro.

Deras främsta hopp för framtiden är att hitta investerare som kan hjälpa till med kostnaderna för att återuppbygga, men de vet inte om de kommer att lyckas med detta. Victoria konstaterar slutligen ”vi vill leva igen, inte bara överleva, utan vi vill också kunna se våra barn leka på gården och känna lycka igen”.